Många anledningar att vara glad!

Jag har för tillfället många anledningar att vara glad. Det är bra för jag tycker om att vara glad.

* Jag är glad för att jag  har så himla bra vänner som alltid ställer upp med råd och hjälp. Det kvittar hur lång tid vi är ifrån varandra. Är det något är det bara att höra av sig. Det är verkligen lyxigt!

* Jag är glad att jag har den underbaraste pojkvännen jag kunnat önska mig(och hans familj). Han finns alltid där, lyssnar och bankar lite vett i skallen på mig när jag är alldeles för omöjlig.

* Jag är glad för min fantastiska familj som ställer upp i ur och skur och alltid finns till hands. Jag är glad för att få träffa Carin och Samuel till påsk.

* Jag är glad för att jag äntligen har bestämt mig för vad jag ska plugga till hösten, vilket har krävt mycket energi att gå och fundera på. Jag har bestämt mig för att läsa till sjuksköterska för att sedan bli barnmorska. Jag hoppas att jag kommer in i Kalmar vilket i så fall skulle innebära att jag får plugga i samma stad som många av mina vänner. Jag får nära hem till föräldrarna, katterna och huset. Jag kommer kunna åka och rida hos Tina mycket oftare än nu.

* Jag är glad för att familjens katt Zacke verkar vara på bättringsvägen. Förra veckan trodde mamma och pappa att han skulle behöva avlivas för han mådde så dåligt. Det visade sig dock att han fått en spricka på bäckenbenet och det gör man ingenting åt utan han får vila sig i form med smärtstillande. Lättnad! 

* Jag är glad för jag har fått veta att jag kommer få jobba på veterinärstationen i sommar!

* Jag är glad för att det går bra i skolan, att jag är frisk och kry och att våren närmar sig (även om det idag är 3 plus, snöslask, duggregn och dimma)

Jag skulle självklart kunna göra listan hur lång som helst. Men just nu är det de här sakerna jag är mest tacksam för. Det känns så himlans bra att ha något som i alla fall liknar en plan framöver. Det finns många anledningar att vara glad. Så det tänker jag vara!

 

Att baka Citron- och marängpaj

Jag tänkte dela med mig av ett recept på en Citron- och marängpaj som jag bakade till efterrätt när Jonathan och jag skulle bjuda mamma och pappa på middag. Den blev hur god och fin som helst och jag blev riktigt stolt över resultatet! Receptet hittade jag från början på matklubben.se.

       Ingredienser:

* 100 g smör

* 1 msk vaniljsocker

* 2 dl vetemjöl

Citronkräm:

* 3 äggulor

* Rivet skal från en citron

* 1 ½ dl socker

* Saft från 2 små citroner eller 1 stor

* 50 g smör

* ½ msk potatismjöl

Maräng:

* 3 äggvitor

* 1 dl socker

Gör såhär:

* Blanda mjöl och vaniljsocker. Hacka samman smöret och arbeta ihop till en deg. Låt den vila kallt i ca en timme

* Tumma ut degen i en pajform och förgrädda i 200° i 10-12 min.

* Blanda alla ingredienser till krämen i en tjockbottnad kastrull. Värm smeten under ständig omrörning på medelvärme tills den sjuder och blivit tjock. Verkar krämen för rinnig tillsätt lite mer potatismjöl. Låt inte krämen koka! Ta av från värmen och låt kallna.

* Häll krämen i pajskalet. Vispa äggvitorna hårt, blanda försiktigt ner sockret och vispa ytterligare någon minut. Spritsa eller smeta marängen över pajen. Grädda ytterligare 10-15 min tills marängen fått färg.

Pajen blir ännu godare om den får stå ett tag i kylen så gör den gärna en dag innan du ska bjuda på den!

Regn

Idag regnar det i Svalöv. Det måste vara något fel på mig för av någon anledning blir jag bara lyckliga av att kika fram bakom gardinen och mötas av grått regn och rusk. I alla fall om man inte har någon speciell aktivitet inplanerad. Jag känner nog att det är någon slags ursäkt för att mysa ner sig i sängen och se på film eller läsa, dock inte förrän jag varit ute och tampats med vädrets makter. Att gå ut och gå i riktigt höstväder med regn och blåst är bland det bästa jag vet. Särskilt om man är deppig, sur, arg eller ledsen. Det känns som att vädret håller med en i ens mörka tankar. Man får helt enkelt tillåtelse av vädergudarna att riktigt sura ner sig i sin egen misär. Jag brukar vara ute och gå så länge att mina mörka tankar till slut har sköljts bort av regnet. Då kan jag gå in igen och åla av mig mina kalla, våta kläder och ta en varm dusch. När jag kommer ut ur duschen känner jag mig glad och avslappnad igen och kan med gott samvete ta plats under täcket tillsammans med senaste numret av favorittidningen eller ett avsnitt av någon serie.

Jag har älskat regn enda sedan jag var liten. Jag vet inte om det är möjligt, men på något sätt känns det som jag minns hur det kändes att ligga i vagnen när mamma och pappa var ute och gick med mig. De la alltid en filt över vagnen så att jag inte skulle bli blöt. Jag hörde hur regnet smattrade mot vagnens tyg och slumrade trött medan jag lyssnade till mammas och pappas trygga fotsteg. Jag förknippar regn med trygghet. Jag kan inte ha varit gammal då, men jag har någon slags minnesbild från det.

Förmodligen kommer detta beteende från mamma. Hon är precis likadan. Så fort det regnar, blåser eller åskar springer både mamma och jag till hallen för att ta på oss massa varma kläder så vi inte på något sätt kan frysa. Vi öppnar dörren och kliver ut i ovädret. Igår när jag pratade med mamma i telefonen öppnade hon dörren där hemma och sa upphetsat: "Alex, hör du? Lyssna!" Jag hörde hur vinden slet i grenarna i de gamla träden utanför mitt hus och hur regnet piskade grusgången. Hade jag varit hemma då hade vi tagit en långpromenad. Sådan mor sådan dotter. Undrar om mina barn kommer bli likadana?

    

Uppdatering

Det är dags för en liten uppdatering om vad som händer här i Skåne. Första perioden av fyra lider mot sitt slut. Detta betyder att det här är sista veckan jag läser engelska C. Uppsatsen är inlämnad och redovisad muntligt. Nu är det bara de sista uppgifterna i boken som ska lämnas in innan fredag. Sen är det check på engelskan! Nästa vecka börjar period 2. Jag skulle egentligen ha läst genusvetenskap, men eftersom jag inte är intresserad av det överhuvudtaget valde jag istället socialpsykologi. Så det ser jag fram mot! Jag kommer dessutom få ha kvar det här softa schemat jag haft nu och det är jag inte ledsen över.

Annars händer det inte så mycket på Fridhem. Svalöv är ju inte direkt Sveriges metropol. Så därför brukar jag och Jonathan fly till Malmö över helgerna. Jag gillar verkligen den staden och skulle helst av allt bo där, men det blir för dyrt och dessutom jobbigt att pendla varje dag, inte minst pga Skånetrafiken. I fredags skulle Jonathan åka från Skurup till Svalöv 12.48 och vara framme 14.14. Men eftersom ett tåg tydligen brann och ersättningsbussarna som satts in inte dök upp klev han av bussen i Svalöv klockan 16.14 istället, lagom förbannad. Jag har dessutom hört att på vintern är det totalkatastrof i tågtrafiken i Skåne. Inget man ser fram mot.

I lördags när vi kom till Malmö var det riktigt spännande! Det var demonstrationer på gång. Det var SDU och deras motdemonstranter som var igång. Jonathan och jag gick runt och kollade på alla polisbussar, poliser med sköld och batong och ridande poliser som spärrade av innerstan. Vi ställde oss och väntade på demonstrationståget vid Gustav Adolfs torg. Det dröjde innan de kom så vi gick in på Donken som ligger där och tog en glass. Då stängde poliserna igen dörrarna och vi fick inte gå ut förren tåget passerat. Vi stod och trängdes framför fönstren tillsammans med alla andra som pekade finger åt den lilla skaran av gulklädda ungdomar med svenska flaggan svajande i spetsen. Det gick lugnt till och efter att de gått förbi släppte polisen ut oss, fyra åt gången. Eftersom vi inte kunde ta oss till de affärer vi hade tänkt oss bestämde vi oss för att försöka hitta någon mysig restaurang lite i utkanten av stan. Vi lyckades faktiskt! En italiensk restaurang som serverade Jonathan en plankstek och mig pasta carbonara. Vitlöksbrödet till förrätt var fantastiskt gott!

Den här veckan handlar som sagt var om att göra klart engelskan. På fredag ska jag fira att den är slut med att gå med Jonathan på Anders "Ankan" Johansson på Victoriateatern i Malmö. Han ska prata lite om hjärnan.  

 

Kanelbullens dag

Sedan 1999 har 4:e oktober varit Kanelbullens dag. Syftet var tydligen att hylla den svenska hembakartraditionen genom att lyfta fram ett traditionellt och omtyckt bakverk. Så kanelbullen fick det bli och idag bakas de antagligen för fullt i svenska hem. Och inte mig emot. Bullar är ju aldrig fel och att ge bullen en egen dag är ju genialiskt!

Jag och mamma tjuvstartade dock lite när jag var hemma förra helgen. Men det ryktas om att det ska bli bullbak här på Fridhem ikväll också. Här är några bilder från när mor och jag bakade kanel och kokos/vaniljbullar.

Smör och mjölk värms till fingertemperatur

 Vi använde vetebullarreceptet på mjölpåsen

Blandas

Deg

Degen kavlas ut och smaksätts

Sen ska den rullas

I formar och penslas med ägg och på med pärlsocker

Klart! Lite väl svarta på toppen, men väldigt goda

Hemfärd

Idag packar jag väskan och beger mig hemåt för att spendera helgen där. Ska bli otroligt skönt! Jag har bara varit hemifrån i en månad, men det har hänt så mycket den här tiden så det känns som bra mycket längre. Ska bli kul att träffa mamma och pappa och ha riktigt fredagsmys med smågodis. På lördag ska jag träffa Karin för lite uppdatering. Längtar också efter att ta en sväng i trädgården. Jag missade tyvärr årets äppelskörd, men pappa kanske missade några som jag kan ta. Mamma och jag ska baka bullar som jag kan ta med mig och frysa in. Brukar bli en sats kanel- och en sats vanilj/kokosbullar. Det ska bli skönt att göra något praktiskt nu efter så mycket plugg de senaste veckorna.

Och äntligen ska jag få åka till hästarna. Tänker åka dit varje dag. På lördagen är jag själv i stallet. Då ska Bella och jag ut i skogen och ta en låååång höstgalopp! Ska se till att verkligen ta mig tid och pyssla med både Bella och Blondie. Måste ladda upp mina batterier lite och det gör jag bäst med dem.

Vackra Blondie

Skatepunk vs Sigur Rós

För ett par dagar sedan diskuterade ett par av teatermänniskorna jag bor med hur fruktansvärt dåligt skatepunk är. En av dem erkände att han någon gång under högstadietiden lyssnat på Sum 41- Still waiting och inte tyckt att den var hemsk. Detta var dock något han skämdes över att berätta. Jag kunde självklart inte låta bli att lägga mig i och försvara min älskade skatepunk.

Jag lyssnar kanske inte så mycket på det just nu, men under tonåren var det i princip det enda jag lyssnade på. Green day, Sum 41, Millencolin, Mxpx, Blink 182 osv. har alltid funnits där för mig. Och att höra de här pajaserna förolämpa dem sved. Jag menar, finns det något härligare än att veva ner bilrutorna en sommardag, sätta på en gammal bland CD med skatepunk, vrida upp volymen, ta på sig solglasögonen, ta en klunk från sin cola och bara glida iväg. Jag tror inte det.

Hur som helst, vi diskuterade fram och tillbaka under några minuter. Till slut lämnade de rummet med orden:

- Tacka vet jag Sigur Rós.

What? Det går väl inte att jämföra skatepunk med Sigur Rós? Han är väl duktig på sin grej antar jag, men det är ju något helt annat. Isländsk falsettrock kan man kanske kalla det? Många gillar det tydligen. Men enligt mig är det så vaaaansinnigt tråkigt.

Blink 182- First date<3