Regn

Idag regnar det i Svalöv. Det måste vara något fel på mig för av någon anledning blir jag bara lyckliga av att kika fram bakom gardinen och mötas av grått regn och rusk. I alla fall om man inte har någon speciell aktivitet inplanerad. Jag känner nog att det är någon slags ursäkt för att mysa ner sig i sängen och se på film eller läsa, dock inte förrän jag varit ute och tampats med vädrets makter. Att gå ut och gå i riktigt höstväder med regn och blåst är bland det bästa jag vet. Särskilt om man är deppig, sur, arg eller ledsen. Det känns som att vädret håller med en i ens mörka tankar. Man får helt enkelt tillåtelse av vädergudarna att riktigt sura ner sig i sin egen misär. Jag brukar vara ute och gå så länge att mina mörka tankar till slut har sköljts bort av regnet. Då kan jag gå in igen och åla av mig mina kalla, våta kläder och ta en varm dusch. När jag kommer ut ur duschen känner jag mig glad och avslappnad igen och kan med gott samvete ta plats under täcket tillsammans med senaste numret av favorittidningen eller ett avsnitt av någon serie.

Jag har älskat regn enda sedan jag var liten. Jag vet inte om det är möjligt, men på något sätt känns det som jag minns hur det kändes att ligga i vagnen när mamma och pappa var ute och gick med mig. De la alltid en filt över vagnen så att jag inte skulle bli blöt. Jag hörde hur regnet smattrade mot vagnens tyg och slumrade trött medan jag lyssnade till mammas och pappas trygga fotsteg. Jag förknippar regn med trygghet. Jag kan inte ha varit gammal då, men jag har någon slags minnesbild från det.

Förmodligen kommer detta beteende från mamma. Hon är precis likadan. Så fort det regnar, blåser eller åskar springer både mamma och jag till hallen för att ta på oss massa varma kläder så vi inte på något sätt kan frysa. Vi öppnar dörren och kliver ut i ovädret. Igår när jag pratade med mamma i telefonen öppnade hon dörren där hemma och sa upphetsat: "Alex, hör du? Lyssna!" Jag hörde hur vinden slet i grenarna i de gamla träden utanför mitt hus och hur regnet piskade grusgången. Hade jag varit hemma då hade vi tagit en långpromenad. Sådan mor sådan dotter. Undrar om mina barn kommer bli likadana?