Skatepunk vs Sigur Rós

För ett par dagar sedan diskuterade ett par av teatermänniskorna jag bor med hur fruktansvärt dåligt skatepunk är. En av dem erkände att han någon gång under högstadietiden lyssnat på Sum 41- Still waiting och inte tyckt att den var hemsk. Detta var dock något han skämdes över att berätta. Jag kunde självklart inte låta bli att lägga mig i och försvara min älskade skatepunk.

Jag lyssnar kanske inte så mycket på det just nu, men under tonåren var det i princip det enda jag lyssnade på. Green day, Sum 41, Millencolin, Mxpx, Blink 182 osv. har alltid funnits där för mig. Och att höra de här pajaserna förolämpa dem sved. Jag menar, finns det något härligare än att veva ner bilrutorna en sommardag, sätta på en gammal bland CD med skatepunk, vrida upp volymen, ta på sig solglasögonen, ta en klunk från sin cola och bara glida iväg. Jag tror inte det.

Hur som helst, vi diskuterade fram och tillbaka under några minuter. Till slut lämnade de rummet med orden:

- Tacka vet jag Sigur Rós.

What? Det går väl inte att jämföra skatepunk med Sigur Rós? Han är väl duktig på sin grej antar jag, men det är ju något helt annat. Isländsk falsettrock kan man kanske kalla det? Många gillar det tydligen. Men enligt mig är det så vaaaansinnigt tråkigt.

Blink 182- First date<3